Grym, grymmare, Jonas Colting! Jag frågade Jonas (1) vad som driver honom till att träna – och (2) vad träningsglädje är för honom. Såhär svarade Jonas om:
Vad som driver honom till träning: För mig är triathlon och träning sedan många år en mycket stor del av mitt liv, att kalla det för en livsstil är nästan ett understatement. Det betyder att träning är forumet för mitt sociala liv och min främsta uttrycksform liksom ett medel till fysisk och mental hälsa. Vad som är mål och vad som är mening är nästan omöjligt att särskilja i det här stadiet, även utan stora idrottsliga mål så hade jag tränat mycket.
Triathlon är ju mitt yrke och jag har stora ambitioner vilket är en drivkraft. Mycket av min träning är upplevelesebaserad och intuitiv så det betyder att jag styr mitt tempo och längd av humör, natur och dagsform. Dessutom tycker jag om känslan av att vara i otroligt bra form även om man som idrottsman blir pinsamt påmind att man faktsitk bara är bra på det som man tränar och ganska medioker i andra fysiska sammanhang.
Dessutom är jag fåfäng och tycker inte om att känna mig fet, stel och orörlig vilket en längre tids vila ofelbart leder till. Så jag kan sammanfatta det det som lika delar ambition, upplevelse, narcissism, hälsa och social verksamhet.
Träningsglädje: En kropp i rörelse som är i fysisk, känslomässig och mental harmoni. Måsten, inten och krav är ersatta med vilja och lust. Vidöppna horisonter, obändig energi, oändlig ungdom och ben som bär uppför alla backar. Tid och rum försvinner och kvar finns bara här och nu med kokande blod och strömmande svett och sol och vind som en kuliss.
Träningsglädje: En kropp i rörelse som är i fysisk, känslomässig och mental harmoni. Måsten, inten och krav är ersatta med vilja och lust. Vidöppna horisonter, obändig energi, oändlig ungdom och ben som bär uppför alla backar. Tid och rum försvinner och kvar finns bara här och nu med kokande blod och strömmande svett och sol och vind som en kuliss.
