Jag har misslyckats med att gÃ¥ upp i tid rätt mÃ¥nga dagar nu. Trots att jag sätter 3 olika larm pÃ¥ mobiltelefonen sÃ¥ trycker jag bort dem i halvslummern. Men igÃ¥r kväll lyckades jag somna vid midnatt, och dÃ¥ gick det faktiskt rätt sÃ¥ bra att gÃ¥ upp klockan 06.30. Jag hade planer pÃ¥ att visa mina föräldrar Prins Bertils stig före frukost. Och eftersom de inte springer sÃ¥ tar det lite tid. Tre timmar – inklusive diverse hundbad och utsikstpauser. Jag släppte av 2 stycken föräldrar och 2 stycken hundar i ena änden av stigen, och sÃ¥ körde jag och parkerade vid andra änden. Sedan sprang jag och mötte dem – och tog följe med dem i ett nÃ¥got lÃ¥ngsammare tempo tillbaka till bilen.

Mamma förundrades över alla som var ute och promenerade, cyklade, joggade eller stavgÃ¥ngade – särskilt att det var sÃ¥ mÃ¥nga äldre människor. Hon slog fasta pÃ¥ att Halmstad verkar vara en stad som folk mÃ¥r bra i, men det där har jag upptäckt för länge sedan. Det är ju därför jag flyttade hit: trots att jag inte kände en kotte förutom Grabben och trots att jag inte hade ett vettigt svar pÃ¥ jobbfrÃ¥gan. Halmstad är helt klart värd den veckopendling jag bedrivit halva hösten och hela vÃ¥ren. Vi fÃ¥r se vad jag hittar pÃ¥ i höst, men en sak är säker: här mÃ¥r jag sÃ¥ jäkla bra! Livet är för kort för att inte tas tillvara pÃ¥.