Träna, träna, träna, träna bort din sura min… idag ville jag skratta och vara glad. Lyxträna. Unna mig ett sjuhelsikes kul träningspass. Så då gjorde jag det.

Jag tog med mig mina slit och släng-Adidas och ett par extra strumpor. Satte mig i bilen och åkte till SATS. Brände av ett axelpass på 35 minuter: axeldrag framåt + axeldrag åt hakan (superset) i cc, baksida axel i cc, militärpress med hantlar, sittande militärpress med stång på svagt lutad bänk, axellyft åt sidan med hantlar, rotatorcuff. Tjohoo! Det är galet vilken kontakt jag får i militärpressen på svagt lutad bänk. Galet. Galet kul. Galet jobbigt!

Även om det var roligt på SATS var det efter styrketräningen som det roliga började. Roliga med ett fetjäkla stort R. Löpning på Östra stranden – i vattenbrynet. Inte vid vattenbrynet. I vattenbrynet! Det var därför jag hade med mig slit och slängskorna.

Jag började med några minuters löpning i sanddynorna. Sprang allra längst bort på stranden. Sedan vände jag ner mot vattnet. Vågade först knappt doppa tån men när det började sippra in genom skorna var det ljummet och behagligt. Och jag började springa. Det var galet. Härligt. Underbart. Lite småjobbigt, javisst. Men vilken känsla! En helt galen frihetskänsla. Lite som att blåsa ut en kortlek över ett helt rum. Ni vet, sådär som man inte får göra men som är kul ändå (tills man måste plocka upp alla korten). Så var det idag. Jag hade inga kort att plocka upp efteråt men måhända en del sand mellan tårna.

Jag sprang i vattnet längs med hela Östra stranden med ett leende på läpparna. För att dra verklig nytta av vattenmotståndet ska man ut en bit till i vattnet men det var inte träningseffekten jag var ute efter. Det var träningsglädjen. Friheten på en sandstrand.