Läser pÃ¥ en del bloggar och fastnar. ”Jag vill jättegärna men det hjälper inte för att jag ska komma iväg”. Jag känner igen det där. Min egen träning har varit sisÃ¥där de senaste 10 dagarna – med mina mÃ¥tt och mina mÃ¥lsättningar mätt. Varför? Jag vill ju jättegärna men det hjälper inte för att jag ska komma iväg. Och det fÃ¥r mig att undra: vill jag det tillräckligt dÃ¥? Och jag kan inte se nÃ¥got annat svar än nej, tydligen vill jag det inte tillräckligt.
För jag tror att om man bara vill nÃ¥got tillräckligt sÃ¥ gÃ¥r det. SÃ¥ är det möjligt. Och nej, att bara ”vilja” kanske inte funkar för allt man kan tänkas vilja här i livet, som att bli president eller nästa Britney Spears eller vad man nu kan tänkas vilja. Men det är nog för fasen inte omöjligt det heller. Men att komma iväg och träna. Eller komma igÃ¥ng och äta rätt. Vill man sÃ¥ kan man. Det är inte svÃ¥rare än sÃ¥. Det är bara sÃ¥ jäkla lätt att komma med en massa ursäkter hela tiden. ”Hjälp mig. Jag vill men kan inte!”. Vad är det man vill ha hjälp med dÃ¥? Att öppna ytterdörren?
Jag ser tillbaka på mina senaste tio dagar och inser väldigt tydligt att jag min vilja inte varit särskilt stark. Visst vill jag bli stark och snygg och allt det där. Men tydligen har min vilja att sitta i soffan varit starkare. Så är det ibland. Nu är det upp till mig att sortera fram den rätta viljan. För det är bara jag som kan hjälpa mig själv. Ingen annan. Ingen annan kan öppna min ytterdörr.
