Att kalla eftermiddagens lagomsnabba promenad på 5km för träning är lite att ta i. I vanliga fall. Men idag är inget vanligt fall. Idag är post-ultra. Idag fick 5km i 6km/timmen-fart duga gott.

Post-ultraglad!

Madde undrade hur kroppen kändes idag och jag måste säga att jag mår oförskämt bra. Bäst i detta hushåll i alla fall. Men så har jag inte sprungit 10 mil som min andra hushållshalva gjort.

Jag är lite stel i benen, men inte värre än efter ett benpass på gymmet. Visst är jag öm i fotsulorna, men det är mest när jag går barfota. När jag knöt på mig mina Nike så försvann onten. Och när jag var ute och gick försvann den mesta av stelheten. Lite lätt träning hjälper återhämtningen. Jag har vilda planer för framtiden. Just nu vill jag att cykelreparationsstället ska ringa och säga att min cykel är klar. Då är det jag som cyklar till Göteborg!