När jag satt på spinningcykeln och skulle ge allt jag hade märktes det att jag nästintill maxat på löpningen 6 timmar innan. Men att man är trött betyder inte att man kan ge allt. Att ge allt är ju ett relativt begrepp beror på vad man har att ge. Man kan således vara nöjd med att ha gett allt under ett pass, trots att man kanske ger allt på en annan nivå, på ett helt annat pass någon annan gång. Hängde ni med på den?

Kvällen är solig!

Instruktören hade lagt upp passet på ett sätt som jag tyckte var både bra och dåligt. Efter en uppvärming på runt 12 minuter eller så, körde vi en enormt lång raksträcka på 3 låtar. Jag är inget fan av raksträckor, men denna var okej eftersom den kompletterades med grym musik. Dock kommer jag aldrig särskilt högt i puls när jag cyklar raksträckor. Nu låg jag och harvade på runt 80%, men svettades som en galning. Det var lika varmt inne i cykelsalen som det var när jag låg och stekte i solstolen i eftermiddags.

Efter de många milen på raksträckan blev det lite kuperat och det är mer min melodi, och så fortsatte passet till på slutet då den 6 minuter långa finallåten bjöd på högsta pulstoppen: 90%. Tanken var nog att de sista minutrarna skulle vara intervallbaserade (1 minut fullt ös, 1 minut mindre ös) men jag låg på gasen hela tiden vilket resulterade i att min snygga turkosa tröja hade fått en helt ny färg – och inte bara några mörka fläckar här och där.

Efter spinningen kom Grabben till gymmet och vi avverkade lite styrketräning för rygg och mage. Det var vad jag gjorde i alla fall. Grabben gick mest omkring i en sömndrucken egen värld. Jag börjar få fason på styrketräningen nu och axelträningen från häromdagen känns faktiskt i kroppen idag. Det ska bli roligt att se hur jag lyckas påverka min fettprocent på egen hand tills hösten. Det är en av motivationsfaktorerna som driver mig framåt i styrketräningen. Inte tyngden på de hantlar jag lyfter.