Att fira brukar ju betyda fest av något slag. Strax före midnatt begav jag och Grabben oss på löparfest till Östra stranden här i Halmstad. Vi firade nämligen årets längsta dag med en nattlig löparrunda!

Jag på Östra stranden, runt 23-tiden.

Det är härligt att springa sent pÃ¥ kvällen. Det är den där känslan av att ha hela världen för mig själv som stärker mig. Sent pÃ¥ kvällen är det jag som äger asfalten. Och nog är det mer syre och frihet i luften? I alla fall känns det sÃ¥. Den där raksträckan (hela Laholmsvägen för er som känner till den) som mitt pÃ¥ dagen är min ovän – är nu min bästa kompis. När det mörknar är det som om alla raksträckor lyfter mig. Ger mig flyt. Tyst men överväldigande applÃ¥derar och hejar mig framÃ¥t. PÃ¥ kvällen är det jag som regerar.

Jag hade tänkt att nattens runda skulle vara en behaglig sak. Det började bra och förnuftigt. De första kilometrarna sprangs pÃ¥ runt 77% av max – vilket är lÃ¥gt och behagligt för att vara mig. De sista 4 kilometrarna hemÃ¥t sprangs pÃ¥ runt 86% av max. Det var svÃ¥rt att lÃ¥ta bli att trycka till i skorna. Det kändes ju sÃ¥ bra. Det känns ju sÃ¥ bra!