Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Det är intressant att läsa bloggar (inte bara träningsvarianterna). Vad som varit hett de senaste månaderna är goodie bags, att fixa sin egen bloggfest och – att gå på möten (alla tre sakerna låter som bekräftelse på sin egen viktighet). Överallt på (framförallt) tonårsbloggarna skrivs det om möten hit och möten dit. Om det är antal möten som gör en cool så är vilken tjänsteman som helst coolast i stan.
Nä, nu ska jag dra och träna.
Det är intressant att läsa bloggar (inte bara träningsvarianterna). Vad som varit hett de senaste månaderna är goodie bags, att fixa sin egen bloggfest och – att gå på möten (alla tre sakerna låter som bekräftelse på sin egen viktighet). Överallt på (framförallt) tonårsbloggarna skrivs det om möten hit och möten dit. Om det är antal möten som gör en cool så är vilken tjänsteman som helst coolast i stan.
Nä, nu ska jag dra och träna.
Marathonhysterin har slagit ut i full blom. Som en icke-startande i årets Stockholmsmara kan jag tycka att det ska bli skönt när det är över. När livet får bli lite vanligt igen. När jag kan läsa om annat än folk som våndas, trots att de sprungit både loppet och distansen många gånger förr. Det jobbigaste med maran verkar inte vara distansen – utan all den stress som leder fram till den.
Grabben laddar upp på sitt sedvanliga vis. Den grej han verkar ta mest seriöst av alla de förberedelser som leder upp till loppet är maten. Då inkluderar jag även förberedelser som träning och vila.. igår kväll åt han först potatis och kyckling, sedan en banan, sedan en gainer och sedan kyckling och makaroner och typ en halvliter carbo loader. Fast det verkar inte ha gått så bra med sista måltiden. Den står halväten på diskbänken. Det var inte konstigt att Grabben inte kunde sova i natt med så mycket mat på väg ner i magen.
