Man kan tro att det är de som var på Blogger boot camp idag som är gladast, men det stämmer inte. Allra gladast är personalen på SATS Halmstad som vunnit VM i Glädje och därför är på vinnarresa till Mallis den här helgen. Men gymmet har öppet ändå. Det var några stackars tjejer som inte fick åka som jobbade i repan, och en stackars tjej från Helsingborg som både hade otur med headsetet och glymt sina cykelbyxor när hon skulle instruera morgonens cykelpass – och min och Coola K:s första träningstimme för dagen. Hon lyckades leverera ett grymt pass ändå med klockren musik som var proffsigt mixad. Sådant märks och tillför otroligt mycket!

Efter spinningen hade vi en timma tills vårt inbokade yogapass. Så vi körde lite styrketräning. Jag frångick min split och körde mina favoritövningar från alla olika muskelgrupper. Det blev mest biceps, rygg och mage. Tänk att just ryggen kan vara så rolig att träna!

När vår tredje träningstimme inleddes hade klockan knappt slagit lunch. SATS-schemat i Halmstad är nästintill optimalt på lördagsförmiddagar! Sist ut på gymmet var ett yogapass. Förmodligen välbehövligt. Jag fokuserade på det som jag fick ut mest av, istället för att göra exakt som instruktören. Barnets position, till exempel, sträcker ut min rygg mer än hunden. Så därför gjorde jag några barn istället för hundar. Under avslappningen på slutet somnade jag nästan och det var så oändligt skönt.

Somnade gjorde vi även på balkongen efter lunchen. Solen värmde och vi var sömniga efter all träning. Vi vaknade 20 minuter innan bussen till Tylösand – och vårt finalpass för dagen – skulle gå och jäklar vad vi fick bråttom. Så pass bråttom att vi sprang ut från lägenheten och fick sprinta till busshållsplatsen – bara för att se bussen sakta rulla därifrån. Nu är loppet kört, tänkte jag men Grabben trodde att vi skulle hinna ikapp bussen om vi sprang till nästa station, så då gjorde vi det. (Vi hann!)

Sista passet bestod av nästan 14km löpning från Tylösand in till Halmstad längs med Prins Bertilstigen (ja, den stig som jag alltid tjatar om). Det blåste lite men solen sken. Stranden var full med människor i badshorts och bikini och en och annan badare. Att det fortfarande bara är april verkar de flesta ha glömt.

Jag kände rätt tidigt att eftermiddagen inte skulle bjuda på ett hejdundrande löppass men jag lunkade på och hamnade lite efter Grabben och Coola K. På slutet hallucinerade jag om dricka och när jag kom hem – efter en evighetslång vedermöda – ändrade jag min aktivitetstopplista från att bestå av: 1) sova 2) duscha 3) träna till: 1) sova 2) dricka 3) duscha… eller träna.

På något sätt lyckades vi få bråttom även på kvällen. Då var det partaj som stod på schemat och middag på Freddie Ljungbergfavoriten Gastons och sedan utgång på nattklubben Bond. Vi roade oss med att titta på människor och dansa en del tills vi tröttnade på trängseln och värmen och konstaterade att vi inte missar så mycket som inte går ut så ofta.

Nu får vi se till att inte missa morgonträningen imorgon. Helst ska den hinnas med före London Marathon på TV. Vi får se hur det går…