Med -1.4% viktnedgång är Coola K the Biggest Loser den här veckan.. Jag har gått ner 0.4% och får därmed springa på 7 km på löpband samt köra roddmaskin i 15 min och böta 50 kronor till vår spa-resa.

Resultat, vinnare per vecka, Biggest Loser:

v.1 Sara -3.5% – Coola K +0.4%

v.2 Sara -1.3% – Coola K -3.3%

v.3 Sara -1.2% – Coola K -1.5%

v.4 Sara -0.9% – Coola K +1.0%

v.5 Sara -0.9% – Coola K -2.4%

v.6 Sara -0.6% – Coola K +1.8%

v.7 Sara -0.4% – Coola K -1.1%

v.8 Sara +/-0% – Coola K -1.7%

v.9 Sara -0.4% – Coola K -0.1%

v.10 Sara -1.0% – Coola K +0.6%

v.11 Sara -0.5% – Coola K -0.8%

v.12 Sara +0.5% – Coola K -0.9%

v.13 Sara -1.0% – Coola K +1.2%

v.14 Sara -0.4% – Coola K -1.4%

Min vecka:

Det har bara gått 4 dagar sedan senaste invägningen så jag är nöjd med mitt resultat på -0.4%. Det tickar på nedåt även om jag som vanligt vill att det ska gå snabbare.

Just det där med att vara nöjd är något jag funderat på. När kommer jag vara nöjd? Jag vet att jag kommer vara nöjd – för tillfället – om 0.5 kilo. Då träffade jag Grabben. Då måste jag ha sett rätt ok ut (looks matters!). Jag vet att jag kommer vara nöjd – för tillfället – om 4.5 kilo. Dår har jag nått en ”milestone”. Kommit över en viktig psykologisk gräns. Men det är inte där jag vill vara i längden.

Jag måste se till att hitta en viktnivå som jag vill ligga på – för alltid. Jag tror att jag är där om runt 10 kilo. Om 10 kilo har jag också nått min ursprungliga plan om att gå ner 20 kilo, även om jag varit lite otydlig på den punkten inför mig själv och andra. Det har alltid låtit så mycket. Så jobbigt mycket. Så ouppnårligt. Men nu, när jag trots allt klarat av hälften, så är det inte omöjligt. Men jag behöver ändå mina delmål – annars blir läget hopplöst. Raksträckan blir för lång.

Det är viktigt att ha mål som man håller fast vid. Jag höll fast vid mitt skomål. När jag hade gått ner 8 kilo köpte jag nya skor. Jag väntade inte. Jag ändrade mig inte. Jag höll inte på att vackla så som jag gör nu.

Jag är i stort behov av nya kläder. Men jag vill inte köpa dem nu. Jag känner mig inte förtjänt av dem. Och det är bullshit, kan jag tycka. För varenda kilo, ja nästan hekto, man går ner är man värd någonting. För fasen vad man kämpar för det! Då ska man varken känna sig oförtjänt eller otillräcklig. Skillnaden mellan min klädesshopping och mina skor är att jag inte bestämde mig. Jag bestämde mig inte för att ”när jag gått ner x kilo ska jag köpa nya kläder”. Så nu går jag och väntar på en känsla som inte kommer komma förrän jag gått ner mina totalt 20 kilo. Det är likadant med den där spa-resan jag skulle åkt på när jag gått ner ett annat antal kilo. Jag bestämde mig aldrig tillräckligt. Så nu vill jag inte boka in den. Jag är ju inte nöjd än. Bullshit!

Jag är nöjd. Toknöjd med varenda minus jag ser på vågen. Ändå räcker det inte. Så är det när man är korkad.