Femte dagen med morgonträning. Första dagen med morgonjogg. Det kändes bra. Kroppen är på g. Jag har överlevt svackan med modet i behåll, även fast det var naggat i kanten ett tag. Det är skönt att vara på gång med löpningen igen. Det går inte fort, men det spelar ingen roll. Det är känslan som räknas. Just nu spelar det ingen roll om jag springer i ett tempo som motsvarar 5 min/km eller 7 min/km. Jag springer inte med ett lopp eller tävling i målsikte. Jag springer för att må bra. Att jag skramlar kilometrar, springer backintervaller eller fartlek, är för variationens skull. Det där med att jaga kilometertider, det kan jag fundera över senare. Just nu känns sådant bara stressande.