Äntligen är det påsk och i år kommer jag faktiskt att fira påsk – äta en massa ägg alltså. Det gör vi i och för sig alltid, men det har inte alltid varit så att jag har firat påsk med påskägg och fjädrar i björkris.

Under en tioårsperiod var påsk synonymt med träningsläger. I min gamla friidrottsklubb åkte vi alltid på träningsläger i Europa, ofta ner kring Medelhavet eller till Kanarieöarna. Tanken var att vi skulle kombinera ledighet med träning i sol och värme – inte helt oväntat var detta en av årets höjdpunkter. Vi åkte antingen själva eller tillsammans med någon annan klubb och väl på plats brukade det vara ganska många klubbar som samsades om den lokala friidrottsanläggningen. Här har jag sett gamla stjärnor hjälpa till som tränare, till exempel Linda Haglund och nya stjärnor på väg mot världstoppen, till exempel Kajsa Bergquist.

En av anledningarna till att dessa träningsläger var så uppskattade förutom sol, värme och ledighet var att vi var en härlig blandning av träningskompisar. Killar och tjejer, unga och äldre. Att vår klubb hade det ganska gott ställt och att vi därmed blev sponsrade, eller bortskämda, gjorde ju inte saken sämre.

På en vecka kunde vi ha 10-12 inplanerade träningspass. En typisk dag var att man klockan 08.00 träffades i receptionen ombytt för morgonjogg på 6 – 10 km. Ofta hade man bara varit vaken i 5 minuter när man skulle lämna hotellets värme för att stapplande ge sig ut i morgonkylan. Detta är inget behagligt sätt att vakna på, men i slutet av passet hade man ofta fått upp värmen. Därefter följde den obligatoriska internationella frukosten, ni vet den med rostade mackor, marmelad och te. Kanske inte optimalt, men vi brukade tjata till oss lite mer och kunde få lite cornflakes.

Sedan väntade många lediga timmar där vi ofta var på stranden eller gjorde någon utflykt. Eftermiddagspasset började lite senare på eftermiddagen för att värmen mitt på dagen skulle ha lagt sig lite. Vi långskubbare stack antingen iväg på ett längre pass någonstans på ”upptäcksresa” eller så körde vi intervaller på bana. Det var hur kul som helst att hänga med på dessa pass och ibland drogs farten upp ju längre vi kom, men man bara hängde på. En härlig känsla när man kan hänga på de som gjort sanslöst bra tider, eller vad sägs om 1.06 på halvmaran. Okej, nu kanske inte de var lika slut som mig efteråt, men ändå.

Efteråt käkade vi alltid gemensamt allihop och det var samma visa varje gång, kvällens restaurang fick alltid möblera om för att vi skulle få plats. Efter det kan man ju tro att dagen var slut och att vi gick till sängs. Visst, dagen var slut, men det finns ju en kväll och en natt också. Och ganska ofta innebar ju detta mer eller mindre fest vilket säkert också bidrog till att man ibland var en väldigt trött kille som ställde sig i receptionen redo för morgonjogg dagen efter.

Från dessa resor finns ganska många minnen och anekdoter att berätta och jag tänkte bidra med några av dem här.

Maskerad: På ett läger bestämde jag och en kompis oss för att vi skulle bidra lite extra till påskfirandet. Detta gjordes genom att låna tjejkläder och smink av ett syskonpar och sen sprang vi genom byn utklädda till påskkärringar. Detta var i Tyskland och efteråt hörde vi att de inte har påskkärringar där utan påskharar, men det hade ju inte varit lika roligt.

Träningen: Träningen var både rolig och bra på våra träningsläger och det bästa av allt – den blev av. Jag kan fortfarande förundras över hur bra tränad man kan bli på bara en vecka om man verkligen försöker. Eftersom påsk alltid ligger ett antal veckor innan Göteborgsvarvet så var det ibland i panik man åkte iväg på träningsläger för att man inte hade tränat så mycket tidigare. Men efter lägret kunde man nästan ana en toppform. Detta betyder kanske i och för sig att min toppform inte är speciellt bra, men den är aldrig speciellt långt borta heller.

Vilse: Jag tillhörde långlöpargänget som ibland drog iväg på långpass på eftermiddagarna. Dessa pass var ofta ganska kul och de äldre hade ofta roliga saker att berätta från sitt långlöparliv. Många långlöpare tycker det är kul att springa och upptäcka nya omgivningar, vilket gjorde att vi ibland inte visste vart vi skulle ta vägen eller hur vi skulle hitta hem. En del långpass blev därför väldigt långa och vi höll ibland på att missa middagen. Men dessa långpass är nog bland de enklaste långpass jag har gjort. Någon annan drar, bestämmer fart, berättar allt möjligt och vi vet inte var vi är; perfekt!

Fest: Inte helt oväntat innehöll dessa träningsläger också en hel del fest. Frågan är ju som alltid om det går att kombinera idrott och fest. Jag har inte svaret, men vi försökte i alla fall så gott vi kunde. Men visst hände det att någon fick ta en ofrivillig sovmorgon dagen efter. Tyvärr var detta inte bara vi aktiva, utan det hände även att tränare fick komma senare till morgondagens träning iklädda solglasögon och då inte enbart på grund av solen.

Djur: Många resor innehöll mycket djur och då menar jag inte snälla burfåglar. Jag menar djur som man kanske inte är så förtjust i. Djur som kackerlackor på rummet, ödlor och andra äckelkryp på skogsvägarna, spinkiga undernärda hemlösa katter och rabieshundar som sprang efter oss på långpassen. Jag vet inte vilket djur som var människans bäste vän på de resorna!

Nu när jag skriver detta inlägg kommer jag ihåg hur kul det var på allra dessa träningsläger och som jag skrev i början – de var en av årets höjdpunkter. Nu är jag klubblös, men jag kanske ska fundera på om jag ska leta upp en klubb igen som åker på kul träningsläger.

I år ska jag köra mitt eget träningsläger på hemmaplan. Och bor man i Halmstad med Tylösand runt knuten och SMHI lovar sol och värme i helgen är ju inte det fy skam heller. Så ni som funderar på ett träningsläger i Sverige, kom till Halmstad så kanske vi kan ta några träningspass ihop. Guide finns, strand finns, fest finns, men vi kan alltid bli fler löpare!