Jag är en alldeles för snäll person!

55 minuter x 2

Jag är för snäll. Jag hakar alltid på alla andras upptåg. Som om det inte skulle vara nog med mina egna liksom! Istället för att köra 55 min PT-cirkel ikväll kom det önskemål från både Coola K och Nilla att köra spinning. Inte bara en gång – utan dubbelpass dessutom. My god. Jag har inte kört mer än 1 timma spinning sedan vi körde det där 24-timmarsjippot och det var ju evigheter sedan. Inte bara det – det var dessutom spinning för Pia vilket med största sannorlikhet betyder träning på gränsen till mjölksyra. Detta tackade jag naivt ja till.

Jag försöker rusta med ett fighting face
inför dubbelpasset. Gick sådär.

Det visade sig att Pia fortfarande är sjuk. Men av erfarenhet från förra veckan vet jag ju att hennes stand in – Andreas – kan få mig att köra lika hårt. Sagt och gjort. Med 18 intervaller av varierande längd och vilopauser på 20, 30 eller några ynka få på 60 sekunder, så var jag återigen uppe över 90% av maxpuls och härjade. Men ikväll var det annorlunda. Efter att vi kört ett pass skulle jag på något obegripligt sätt ladda om, glömma bort att jag hade sjukt ont i baken – och göra om alla 18 intervallerna.

Fy fasen, tänkte jag när vi värmde upp för andra gången och benen kändes tunga som bly. Jag ångrade min dumdristighet. Undrade hur sjutton jag kunde vara så dum. Undrade hur det här skulle gå och trodde att det skulle bli det längsta passet i världshistorien.

Men så drog det igång. Jag gav mig en spark i baken och helt plötsligt var vi inne på de sista intervallerna och när jag kollade pulsklockan visade det sig att jag haft en högre snittpuls på det andra passet jämfört med första. Så kan det gå när man klarar mer än man tror!

This is where magic is made

>