När jag bodde i min underbara lilla lägenhet på Söder i Stockholm hade jag en lika underbar filosofi.

Löpning på Tylösand

Galgberget är för vardagar. Tylösand är för helgen. Ungefär så sammanfattade Grabben vad jag menar med lyxträning. Lyxträning behöver inte vara bättre träning. Men det är oftast vackrare träning. Träning som bjuder på mer än maxpuls. Träning som blir till en upplevelse för alla sinnen.

När jag bodde i min minietta på Söder i Stockholm försökte jag lyxträna en gång i veckan. Kanske var det en löptur på Djurgården, eller på Lidingö. Tyvärr tappade jag bort mig någonstans på vägen, och lyxträningen blev inte lika frekvent som den borde – men det spelar inte så stor roll. Jag uppskattar den enormt när den väl utförs. Som i förmiddags.

Jag och Grabben ville ner till stranden. Där är vackert även i januari. Vi åkte ner till Tylösand och sprang på stigen längs med strandskogen bort mot Haverdal. Efter en stund lämnade vi de skyddade träden och sprang i sand på stigar upp och ned för sanddynorna. Någonstans där bebyggelsen började vi vände vi och sprang längs med stranden hemåt.

Baksidan av sanddynorna.

Jag springer uppför…

…och Grabben nedför.

Sedan sprang vi hemåt på stranden.

Det gjorde inte så mycket att jag hade halva Tylösand i skorna efter ett tag. Det gjorde inte så mycket att vi sprang så pass långt ut mot vattenbrynet att vi blev blöta om fötterna. Upplevelsen brädar det mesta. Havet som brusade, naturen som imponerade och stranden som vi hade nästan helt för oss själva. Om några månader kommer det bli ännu bättre, men då måste vi dit några timmar tidigare på morgonen för att uppleva samma känsla.>