Tränade två pass ikväll. Jag vet inte vilket som var sämst.

Jag kände mig faktiskt så pass låg på cykeln att när jag blundade kändes det som om jag satt på en spinningcykel som stod på en liten båt ute till havs där det var full storm. Även när jag öppnade ögon stormade och guppade det. Jag försökte skaka bort känslan och en bit in i passet släppte den. Då tappade jag också hoppet om hur spinningklassen skulle utveckla sig om jag bara satt och gjorde som instruktören sa. Istället tog jag saken i egna händer. Fortsatte stå och cykla när de andra satte sig ner. Sket i ”jumpsen” och körde mitt eget race.

Trots mina tappra försök att piska pulsen hamnade snittet på blygsamma 75% av max med en enstaka toppnotering på 91% under en väldigt kort sekund.

Men skit samma tänkte jag. Jag ger gärnet på nästa pass! För jag hade 2 pass på dagordningen!

Mina gyllene skor.
Ja, de rosa alltså!

PT-cirkeln stod näst på tur. Med en instruktör jag dissat rejält tidigare i den här bloggen för några år sedan. Jag tänkte att kanske har instruktören förändrats. Jag är inte den som är långsint.

Det var en intensiv klass som började med en massa joggingvarianter runt, runt i salen och olika typer av kull-lekar som brände ordentligt i benen. Sedan stationsträning á la crossfit och sedan en slags intervallstyrketräning som faktiskt var väldigt effektiv – och tuff.

Tummen upp för träningen. Tummen ner för instruktören som höll en alldeles för oprofessionell ton. Han passar säkert grabbarna som gillar att slänga käft men jag tycker inte att man slänger käft när man står på scen som instruktör. Men det är inte mer med det än att jag inte behöver gå dit igen. Det finns fler pass, och fler instruktörer, att välja bland!>