Instruktörs-Anna skulle ha skämts för mig idag.

Förmiddagsåkning

Jag hade siktet inställt på 15 km längdåkning på förmiddagen. Men då hade jag inte känt på dagsformen. Efter 5 minuter i spåret, varav en pulsnotering på långt över 80% i första backen, var jag inte lika stursk. Då kände jag mig glad om jag ens kom runt 3-kilometersslingan.

AC är den tjej som innehar mängdrekordet här pÃ¥ Blogger Ski Camp. Hon hör till de som Ã¥kt minst – men som nöter mest. Hon tog ett extra varv igÃ¥r före lunch. Och ett extra varv igÃ¥r innan kvällsbelysningen slocknade. Vi träffade pÃ¥ varande i spÃ¥ret idag och pratade om att vi var lite trötta. AC sa att hon kände sig pigg tack vare Gainomaxuppladdningen. Men sen sa hon nÃ¥got som verkligen gjorde skillnad. Hon pekade mot mössan och sa att det sitter där. Ja, inte i mössan sÃ¥klart – men i huvudet.

Istället för att svänga av mot den korta slingan fortsatte jag mot 5-kilometersslingan. Och när jag väl var pÃ¥ den slingan byggde jag pÃ¥ den med 5 kilometer till. Jag Ã¥kte verkligen inte bra. Och inte fort. Instruktörs-Anna skulle skämts om hon sÃ¥g mig. Och det med all rätt. Det är inte Ã¥kningen igÃ¥r som spökar. Inte heller är det mitt LCHF-experiment. Grejen är den att jag ätit alldeles för lite. Och ni har all rätt att skälla pÃ¥ mig! Att göra av med 1800 kcal pÃ¥ längdskidÃ¥kning – men äta lÃ¥ngt mycket färre kalorier, gör ingen pigg i spÃ¥ret.

Dukat frukostbord.
3 sorters AXA-müsli:
bärmüsli, dinkelmüsli och guldmüsli.
Det är bra för husfriden att alla tre smakerna
ligger i topp vad gäller populäritet.

I valet och kvalet.

Det var fin utsikt ute i ödemarken!

När jag kom hem kände jag att jag verkligen var tvungen att få i mig något.
Det blev en Gainomax (inte sÃ¥ LCHF, jag vet…)
Hallonsmaken är god. Men vaniljen är godare. Eller choklad… eller…

>