Det har varit en sådan där gråruskig dag som inte ska existera i skidorter i mitten av december. Väderdepp botas bäst med en löptur.

Jogg runt Duved

Solen går knappt upp på vintern. Eller rättare sagt, vi går inte upp i tid för att se den. Men idag syntes den nog inte till alls. Det har varit en gråskalig dag. Plus 2 grader och riktigt töväder. Sådär som det är i mitten av april. Men då brukar det i alla fall vara soligt.

Grådeppigt. Men glad ändå.

Varken jag eller Grabben var sugen på att åka skidor så medan han filade på något fyrverkerischema inför nyår tänkte jag att jag skulle ta och jogga lite. Underlaget växlade mellan ishalka och snöblask och var rätt jobbigt att springa på. Men jobbigt är bra. Jobbigt är alltid bra när man tränar.

Jobbigt är bra. Jobbigt är bra. Jobbigt är…

Jag förbannade dock backarna som gjorde att pulsen slog i taket. Är jag inte bättre tränad än såhär? Och jag hyllade nedförslöporna som fick löparlyckan att flöda i blodet. Men rörelserna kändes kantiga och krystade och muskelminnet måste haft någon fnurra på tråden. Fast det spelar ingen roll. Träningsglädjen vinner alltid ändå – överlägset!>