Det var svårvaknat imorse. Men pulsen var nästan på topp ändå.
Lördagsspinning
Wake up lighten hade ett tufft jobb att väcka mig imorse. Vaknade ytterst motvilligt, men såg fram emot träningen ändå. Jag hade bokat in mig på ett spinningpass på SATS Halmstad klockan 10.
Jäkligt morgontrött…
Detta är den mest deprimerande byggnaden i Halmstad. Jag tycker det ser ut som en kloss frön öststaterna.
Här huserar SATS Halmstad. Jippieeee!!
Halva salen var full men det rådde inte särskilt mycket julstämning. Ljuslisten på golvet som förvisso är lite julig ligger nog där året om. Det skulle vara discotema på musiken sa instruktören vilket medföljde att de flesta låtar gick i ett ganska långsamt beat. Det var aldrig särskilt hög kadens på snurrorna vilket jag saknade. Speciellt i uppförsbackarna. Jag gillar inte att stå och slötrampa som om jag cyklade uppför en klippvägg. Nä, jag vill ha högre kadens när jag står. Jag vill ju ha det jobbigt för hjärtat!
De flesta stÃ¥partier var korta sÃ¥ jag klippte ihop dem och gjorde lÃ¥nga block. Jag gav allt till lÃ¥ten It’s raining men (3/4 in i klassen) och jag trodde aldrig att den lÃ¥ten skulle ta slut. Men det gjorde den. Det var ocksÃ¥ den lÃ¥ten jag minns som allra jobbigast. DÃ¥ lÃ¥g jag nog pÃ¥ 83% av max. Inte särskilt högt. Men tillräckligt för att jag skulle tycka att det var en helt ok klass.>
