Träningsglädje

På fredagar är jag som ett schackbräde.

Fredagsträning

På fredagar har jag två lägen: av eller på. Antingen är jag superpeppad till att träna, eller så har jag ingen lust alls. Det finns inget mellanläge. Ingen gråskala á la höstmodet 2008. Det är av eller på. Svart eller vitt. Precis som ett schackbräde.

Idag var träningsknappen ganska av. Off. Men jag gjorde som det stod i planeringen ändå. Jag gick ner till gymmet på källarplan på jobbet under lunchen, förvånades över att det var fullt som aldrig förr och tänkte att jag egentligen ville köra styrketräning på balansplatta som jag fattat tycke för. Men på dagens planering stod det inte något om någon balansplatta. Det stod bara lastdrag i cc, sittande rodd i cc och så övningen utan namn. Ja alltså, den där man ligger på mage på golvet och roterar en viktplatta runt och förbi sig längs med golvet.

Efter jobbet hade jag bokat in mig på en spinningklass på ett annat källargym. SATS Fridhemsplan. Källaren till trots fick jag cykla på en sprillans ny body bike. Den var ungefär som vilken annan fullt fungerande body bike som helst, den var bara lite mer polerad.

Klassen var okej, men jag körde den utan den där sprakande gnistan. Mest okej var den eftersom Mitternacht spelades på slutet. Då tände jag till. Då glödde det lite. I övrigt har jag svårt att tända till när det är raksträcka fyra låtar på rad. Jag gillar verkligen inte raksträckor på spinningen. Det händer ju ingenting!

Nu ska jag ta min 1.5-liters Chapel Hillflaska och åka och göra något roligare.>

Medan jag ska träna dubbelpass ska Grabben ladda fyrverkeri i 12 timmar. I regnet. För fyrverkeri blir det trots regn. Det enda som inte är tipptopp med regn i samband med fyrverkeri är att pyroteknikerna blir så blöta. Och att det är synd om publiken. Därför hoppas jag att det blir uppehåll framåt kvällen. Vad gäller regnuppehåll för Grabben & Co har jag gett upp hoppet.

Grabben med schemat för kvällens fyrverkeri…

Förberedd för regn:
med plastpåsar på fötterna.
(Skorna sätts utanpå)

Idag är det 8 augusti – 080808 – och Stockholm Stad ställer till med fest. En av aktiviteterna Stockholmarna bjuds på är ett fyrverkeri i samma storlek som under Vattenfestivalen.

Fyrverkeriet skjuts från en pråm i vattnet utanför Stadsgården cirka 22.30.

Bästa åskådarplatsen är vid tullhusen med Gamla Stan i ryggen – då står du rakt framför fyrverkeriet och ser när pjäserna skjuts i vinklingar. Fyrverkeriet kommer också att visas på storbildsskärmar i city.>

Det har tagit några månader för mina kollegor att förstå att jag faktiskt tränar en del.

Tröttnar du aldrig?

Mina kollegor tränar. Ibland. En av dem springer ganska ofta och gör hyfsade tider på Lidingöloppet och Stockholmsmaran. Vi brukar träna tillsammans på lunchen. Hon springer intervaller på jobbgymmet och jag gör något annat. Svettas på crosstrainern eller lyfter skrot. På jobbgymmet är det verkligen skrot jag lyfter. Järnskrot. Eller vad det nu är.

Jobbgymmet.
Skrotet syns inte.
(Maskinerna använder jag inte)

Hur som helst, löparkollegan undrar om jag inte tröttnar på träningen. Men hur skulle jag kunna göra det? Min träning är ju lika varierad som fingeravtrycken på en människohand. Jag avskyr rutiner och kan aldrig köra samma klass eller samma pass vecka ut och vecka in. Jag blandar friskt mellan olika upplägg inom spinning, löpning och styrketräning. Det är intervaller och det är terräng och det är backar och det är tunga pass och det är lätta pass och det är korta pass och det är långa pass och det är supersets och det är få reps och det är allt det där som går att blanda och variera i all oändlighet.

Kort sagt: det är väldigt få pass som är det andra likt. Hur kan man då tröttna? Om man tröttnar, vad är det man tröttnar på? Att svettas? Att duscha?

Jag fascineras också av hur man kan skriva en väldigt nischad blogg – och aldrig tröttna på den. Grabben förundras över hur jag aldrig får slut på idéer. Efter varje löppass har jag en känsla att förmedla, efter varje styrkepass något nytt att berätta, efter varje spinningpass en ny idé.>