Jag har varit på simskola!
Att andas rätt
Eftermiddagen har inte varit min. Medan jag väntade på min simlärare Coola Karin satt jag med en latte vid Ringen och funderade på livets stora gåta. Just nu består den i att få banken att fatta att vi visst kan ha tre lägenheter. Att vi visst har ordentligt med pengar kvar efter att lån och avgifter är betalade och att vi inte alls har för hög belåningsgrad. Och när jag skulle öppna lägenhetsdörren hem ikväll hittade jag inte nyckeln. Den låg innanför fodret i väskan – men jag hittade inget hål. Jag höll på en halv evighet med att pillra ut nyckjäkeln medan alla mina träningsgrejer och simkläder låg utspridda på golvet i trappuppgången. Eftermiddagen har inte varit min.
Men simningen gick bra. Så bra den kunde gå. Jag har försökt lära mig andas samtidigt som jag simmar. Både bröstsim på det dära sättet när man har huvudet under vattnet, och frisim. Jag har typ aldrig tagit ett crawltag i mitt liv. Hade noll kunskap om hur man tar rätt armtag. Hur man andas. Men snälla simläraren hade tålamod och förklarade på många sätt hur jag skulle göra. Och nog gick det lite bättre efter ett tag. Då fanns det stunder jag kom in i andningen riktigt bra. Då jag även försökte tänka på tekniken.
Jag kan mycket väl tänka mig att simma igen. Övning ger färdighet. När man väl kan crawla och bröstimma riktigt ordentligt så att det blir effektiv träning kan det nog vara ganska kul. Och jobbigt. Det var ganska jobbigt idag också. Men det berodde mest på att jag inte hann andas mellan simtagen.>
