Kroppen är ett förunderligt mirakel.
Hallå Puma?
Jag har en kropp som pratar med mig. Jag menar inte att den kurrar eller pruttar. Och när jag skriver ”prata” menar jag det inte bokstavligt. Men, av hur kroppen känns förstÃ¥r jag att nÃ¥got saknas (som idag) eller att det har blivit för mycket av nÃ¥got (som pannkaksuppladdningen innan GöteborgsVarvet).
Idag gÃ¥r jag runt med en känska av att det är nÃ¥got som fattas. Att jag inte gett kroppen vad den vill ha. Det är ett sug, men ändÃ¥ inte. Det är som att kroppen säger ”hallÃ¥ Puma, du har inte fyllt pÃ¥ mig tillräckligt”. Jag är inte direkt hungrig, inte direkt sockersugen – men jag känner ändÃ¥ att kroppen gÃ¥r runt och gnäller. Det är nÃ¥got den inte är nöjd med. Jag är inte törstig men det är nog trots allt vätska den vill ha. Och gärna en vilodag och sÃ¥ en Sex and the city-premiär. Och vad kroppen vill ha ska kroppen fÃ¥! Idag blir det alltsÃ¥ vatten, vila och bio (och kanske en Cosmopolitan?)>
