Det var 30 grader i skuggan kl 14.00 när starten gick. Aldrig har en mara sprungits så dåligt.

Eliten

Det var varmt igår på maradagen. Killen från Zimbabwe som vann förra årets mara, vann i år igen men på den sämsta tiden någonsin (drygt 2 timmar och 20 minuter). Efter målgång kräktes han och fick ur sig att detta var det jobbigaste han gjort. Sedan fick han hjälpas upp på prispallen.

Bäste svensk blev Kent Claessson på runt 10:e plats. Också det på en ”dålig tid” (men slå den om du kan!) – 2 timmar och 28 minuter ungefär. Men – att ta sig runt 42 kilometer en dag som denna är en bedrift i sig. Fast… norskan som vann – och som springer en mara om dagen i träningssyfte (galet!) – tyckte att det var en ganska lätt match. Hon vann damklassen på 2 timmar och 38 minuter och sprang sedan ut en stund på kvällen igen. Anna Rahm (förra årets vinnare) tyckte att årets mara var varm och jobbig men såg det som en träningsmara inför VM-maran i Asien senare i år.

Marahjälte

För min marahjälte gick det inget vidare. Med en mage som gick sönder efter bara 5 km tappade han tid och fart. Till slut blev det så dåligt att han var tvugnen att helt avstanna. Efter 30 kilometer. Han får helt enkelt bräcka sitt personliga rekord på dryga 2.57 vid nästa mara. Kanske blir det Berlin. Kanske blir det Växjö.

Enligt överenskommen vadslagning fick grabben nöjet att bjuda mig på middag. Det blev ju ingen tid under 3.05 (enligt statistiken har han ju inte kommit i mål än). Den avnjöts precis på Restaurang J i Nacka i solgasset. Det är förmodligen en av Stockholms schysstaste uteserveringar! Precis bakom ligger en lagomt lång trappa som man kan gå ner maten i. Om man orkar.

Inspirerad

Värmen till trots blev jag otroligt inspirerad av loppet. Även om åskådare. Så jag tar och anmäler mig till nästa års mara (igen). Den går av stapeln 31 maj. Denna gång hoppas jag att min höft håller så att inte något sådant onödigt ska sätta krokben för mig. För det verkar så totalt jäkla tokkul att springa!!>