Ah härliga Zenit. Efter SATS Kungsholmen var det skönt att komma hem. Ja till Zenit alltså. Stod i valet och kvalet in i det sista om jag skulle ta och springa en runda eller åka till gymmet. Gymmet vann (jäkla skithöft som inte tål att springas med)!

Det var Lina som ledde pulsspinningen. Med sina långa rastaflätor och sköna sätt påminner hon mig alltid om Thailand. Konstig association kanske? Men det är något lite laid back och avslappnat över henne. Hennes pass gick i intervallernas tecken och jag låg uppe i 87-92% av max ofta. Skönt. Men det visar också på hur olika dagsformen kan vara. Ibland är det skitsvårt att komma upp i puls, och ibland går det av bara farten.

Jag har varit lat och inte orkat tvättat, vilket har resulterat i en gigantisk hög med kläder på badrumsgolvet och ingenting som man kan ha på sig i garderoben. Jag hade heller inga schyssta spinningbyxor tills idag utan fick ta ett par jazzbyxor (som jag inte haft på år och dar) och sätta upp dem med gummiband precis under knät. Det funkade, men jazzbyxor saknar den där lilla – men viktiga – förstärkningen i grenen som är så viktig för att spinningen ska vara behaglig!

Jag gillar rumpträning. Det känns som att den sidan (baken) man inte ser är viktig. Därför gillar jag abductormaskinen. Det bränner riktigt bra i rumpan! Och med lite töntiga kissande hundenövningar, utfall och benpress på det så blir det buns of steel, eller nåt.