”Nu är det 20 veckor kvar till Stockholm Halvmarathon S:t Eriksloppet. Det betyder att Anders Szalkais träning inför halvmaran den 1 september börjar denna vecka.” Så började ett mail jag fick i veckan…

S:t Eriksloppet

En halvmara är en bra distans. Det är tillräckligt långt för att man ska klara den. Och det är tillräckligt långt för att det ska kännas som en bedrift och ge en riktig wow-jag-gjorde-det-känsla. Jag sprang förra året och det var det bland det bästa och det värsta jag gjort. Det bästa var känslan efteråt, det värsta var att loppet krockade med en av de värsta mensvärksdagarna jag upplevt. Ingen bra kombination… Om jag bara får ordning på min höft så ska jag springa igen!

Innan S:t Eriksloppet kan man följa Szalkais program (finns för de som både vill springa på 1 tim 30 min till de som har som mål att springa på 2 timmar eller helt enkelt bara fullfölja loppet, vilket inte är så ”bara”) eller vara med på de löparkvällar som började för några dagar sedan. Just löparkvällarna kan jag tänka mig funkar som skitbra inspiration (jag har aldrig kunnat gå på en tråkigt nog…)