”Nu är det 20 veckor kvar till Stockholm Halvmarathon S:t Eriksloppet. Det betyder att Anders Szalkais träning inför halvmaran den 1 september börjar denna vecka.” SÃ¥ började ett mail jag fick i veckan…
S:t Eriksloppet
En halvmara är en bra distans. Det är tillräckligt lÃ¥ngt för att man ska klara den. Och det är tillräckligt lÃ¥ngt för att det ska kännas som en bedrift och ge en riktig wow-jag-gjorde-det-känsla. Jag sprang förra Ã¥ret och det var det bland det bästa och det värsta jag gjort. Det bästa var känslan efterÃ¥t, det värsta var att loppet krockade med en av de värsta mensvärksdagarna jag upplevt. Ingen bra kombination… Om jag bara fÃ¥r ordning pÃ¥ min höft sÃ¥ ska jag springa igen!
Innan S:t Eriksloppet kan man följa Szalkais program (finns för de som bÃ¥de vill springa pÃ¥ 1 tim 30 min till de som har som mÃ¥l att springa pÃ¥ 2 timmar eller helt enkelt bara fullfölja loppet, vilket inte är sÃ¥ ”bara”) eller vara med pÃ¥ de löparkvällar som började för nÃ¥gra dagar sedan. Just löparkvällarna kan jag tänka mig funkar som skitbra inspiration (jag har aldrig kunnat gÃ¥ pÃ¥ en trÃ¥kigt nog…)
