En planerad dansklass med en kompis blev till tråkträning på gymmets konditionsmaskiner istället. Men det går det med!

Cardioträning

Jag tränade på det lilla gymet SATS Tule idag. Jag var på kurs vid Karlaplan hela dagen och promenerade till Tulegymmet i solskenet på eftermiddagen. Det är rätt mysigt med solsken faktiskt (tråkigt bara att tv-vädret spår moln till helgen)…

Kom till Tule vid halv fem och var i stort sett själv. En timma senare var det nästan halvfullt! Jag började med en halvtimma på stepmaskinen framför TV-skärmen som visade ett gammalt avsnitt av Cityakuten. Det fiffiga var att man kunde ställa in vilken puls man önskade, så fixade maskinen vilken nivå man skulle köra på (pulsen mäts genom hantagen). Jag valde 75% (strax efter högintensivgränsen enligt Friskispressen) men det kändes inte så flåsigt som jag gissar att 75% faktiskt. Förmodligen var det lite vajsing på maskinens pulsmätare… Och att jag brände 350 kcal efter 30 minuter tror jag inte heller på.

Körde 15 min cykel efteråt: 5 min medelintensiv, 3 min riktigt tufft, 2 min återhämtning, 3 min mer än riktigt tufft och 2 min återhämtning igen. Det brände 150 kcal och inte heller det tror jag riktigt på…

Till sist blev det lite benträning. Körde abductorn på 70kg och liggande benpress i en skum maskin (den var av ett annat märke än jag är van vid så hade ett lite annorlunda utförande). Körde på 120kg men det kändes som hälften. Kanske har de skrivit fel viktangivelser? För 120kg var knappt jobbigt. Ja, något fel måste det ha varit… När jag kom hem körde jag lite magträning med vår superbra ab-slide.

Träningstidningar

Köpte Amelia Kropp & Skönhet på vägen hem, men tycker mest att den innehåller en massa smink. Det är väl kul i och för sig men jag hade önskat att den innehöll mer träningsinformation. Fast den är ju helt klart bättre än Cosmopolitans träningstidning som bara var en massa blaj om hur kändisar tränar.

I både Amelia Kropp & Skönhet och den annars rätt så bra träningstidningen Fitness Magazine är att det bara är ett fåtal personer som skriver. På något sätt känns det lite tråkigt. Visst tror jag att journalisterna kan sin sak, men såhär spontant känns det som om de kan lite om mycket istället för mycket om lite, och då blir det mest ganska ytliga artiklar – om sådant som det skrivits om många gånger förut så det ger aldrig något nytt… Apropå artiklar som man redan läst så är det känslan man får när man läser Runners World och Iform under en längre tid. Men ibland är det väl bra att repetera saker och ting.

Jag ser fram emot att börja läsa ToppHälsa, den tidningen som jag precis skickat in prenumerationstalongen till. Kanske kan den ge lite extra krut till tidningsinspirationen.

Inser att jag bara skrivit en massa negativt om träningstidningarna. Men lite bra är de ju, annars skulle jag inte fortsätta köpa dem! Fitness Magazine står som nummer ett på min lista, den är allsidig och inspirerande även om jag skulle vilja lägga till några element. Jag kanske skulle ta och höra av mig till chefredaktören med mina idéer…