Planen var att gå upp vid halv sju för att gå en morgonpromenad. Halv sju kom – och gick – och det var alltför lätt att trycka på snoozeknappen. Väckarklockan hann faktiskt ringa flera gånger efteråt också, men det var ju det här med snoozen.

Vid åtta kom jag i alla fall upp och det blev en nätt men rask liten morgonpromenad om 30 minuter. En halvtimma är inte länge, men det är långt mycket bättre än ingenting.