Det blev träning idag med. Riktig träning med marathonögon sett – nämligen jogging. För några år sedan var jag helsåld på löpband. Jag kunde gå till gymet flera dagar i veckan och med lite bra musik lätt döda en timma på löpbandet. I dag känns en halvtimma på löpban som en evighet. Som mushjulsträning. Det tickar bara på och på liksom.

Det är nog den första halvtimman som går långsammast. Sedan fortsätter jag automatiskt, påhejad av mig själv för att jag känner mig duktig och har klarat av det så länge, klarat av tristessen.

Det blev Zenith idag igen. Mest för att de har schyssta rullband där. Och för att de har bra TV-apparater. Jag ställde mig på ett band med sin egen inbyggda tv-apparat. I 65 minuter höll jag på, mycket tack vare Johnny och Mattias Hello Africa. Eftersom jag inte sprungit på ett tag tog jag det lugnt. Värmde upp ett tag med att gå på 6km/h och sedan sprang jag i en jämn snigelfart på 9km/h. Fick trots det ont i en muskel i höften. Det är något jag dragits med hela vintern – trots att jag vilat, trots mjukt underlag, ja trots det mesta. Jag hoppas att det inte ska sätta några käppar i hjulet för mig…