Efter ett helt misslyckat Hässelbylopp har jag blivit en erfarenhet rikare…

Mental Uppladdning

Jag har inte sprungit på hur länge som helst (boxning, power walks, coreträning och en massa andra träningsformer har inkräktat på joggingen) och vaknade imorse med tveksamhet. Att jag varit på begravning i helgen, åkt många mil i bil och var uppe sent igår gjorde ju inte saken bättre… Jag var tveksam till om jag överhuvudtaget skulle ta mig till starten. Motivationen fanns helt enkelt inte där.

Den mentala uppladdningen är viktig. Idrottsstjärnorna har mentala coacher av en anledning. Vissa dagar (som idag) skulle jag också behöva en!

Loppet

Det var bra väder idag. Soligt och fräscht i luften. En fin höstdag! Jag kände mig lite seg i benen men vid startskottet var jag iväg – precis enligt planerna. De första två gick bra. Kanske lite för fort… 5.15 per km ungefär. Ingen toppfart kan tyckas, men för mig som har målet att springa milen på under 60 min (helst under 58) så var det bra fart. Det höll i 3 km. Sedan gav jag upp. Inte för att jag var trött eller så. Nej det var för att jag inte hade den mentala motivationen. Jag hade helt enkelt inte lust.

Banan

Hässelbyloppsbanan sägs vara lättlöpt. Jag håller med – i alla fall de 3 första kilometrarna. Tjejen jag sprang jämte kom i mål på en tid runt 58 minuter. Och till min frustration var det nog runt 58-60 min jag också skulle ha sprungit på – om jag hade ”orkat” fortsätta.