En fördel med att träna på SATS är att man kan träna i fler städer än i Stockholm. Ja, om man nu skulle vilja det alltså. Efter ett besök på SATS Kompassen i Göteborg är jag inte så säker.

Kompassen

Jag tyckte att det skulle bli kul att prova SATS i en ny stad. Ja inte bara det utan även en helt ny klass. Jag hade siktet inställt på BodyCombat på Kompassen.

Jag undrar om det finns några kvinnor över 25 som tränar i Gbg? Gymet var fullt av unga tjejer. Det kändes som om jag kommit rakt in i ett gym i en skola. Träningssalen var knökfull med brudar i glittriga pastellinnen och för tighta byxor. Redan här blev jag lite anti. Det gick knappt att röra sig i salen. Och här skulle vi snart sparka och slå (i luften) i en kampsportsinspirerad klass.

Sedan kom instruktören, Mattias. Inte ett ord om eventuella nya deltagare, bara lite svammel om att klassen hade kommit långt när det gäller koreografin och att tempot var riktigt högt och att han ville att så skulle vi fortsätta. Tror du man kände sig välkommen eller? Nej på en gång kände jag mig obekväm och ovälkommen och fruktansvärt nervös. Jag gav klassen 10 minuter. Sedan tog jag min vattenflaska och gick. En riktigt stor känga till instruktören Mattias på Sats Kompassen alltså (även om han var snygg!) för att han inte fick nya deltagare på sitt pass att känna sig välkomna!

Ben

Jag körde egen styrketräning istället. Mycket ben! Benpress (liggande) och en massa utfall (jag gick omkring med utfallssteg med en 20kilosklump och såg dum ut) och diverse övningar för både höft och baksida lår. Och sedan lite lite biceps på det.

På det hela taget kändes Kompassen väldigt slitet och ofräscht. Vissa av maskinerna luktade rejält illa av svett och det kändes ganska ostädat. Jag längtar hem till mina Stockholms-SATS!