Jag vet. Jag skulle ju inte springa Tjejmilen. Men ett under skedde och jag fick ta över en nummerlapp. Jaja, jag vet att det inte är tillåtet och att nummerlappar är personliga och allt det där, men medelmåttig som jag är spelar det ju ingen roll egentligen.

Gratis och jättedyrt i bastuhetta

Jag hämtade nummerlappen i förmiddags. Det var kommers redan klockan 11. Lokalen på Östermalms IP där lapparna delades ut och vi försågs med gratisprover av allt från tidningen Tara till toalettpapper vad het och kvav som en bastu. Svetten rann, och än hade vi inte avverkat en endaste meter.

Stadium hade en liten minibutik där det såldes kläder. Allt från Nike. Riktigt dyrt. Jag höll på att köpa på mig ett par capritights (grå-röda) och en tillhörande t-shirt samt en jacka från Nike men räknade på att det tillsammans skulle gå loss på 1500 spänn och de slantarna har inte jag lust att lägga på hutlösa jippopriser. Jag är ju inte ens förtjust i Nikegrejer! Så efter att ha köat till provrummet, lyckats få av mig mina kläder och krängt på mig träningsgrejerna och konstaterat att de satt rätt så ok, så bestämde jag mig i alla fall för att inte köpa dem. Det känns bra att ha sparat 1500kr!

Tidningstips

Jag fick med mig en Runners World (gratis) och en Fitness Magazine (köpt för 49 spänn) och sitter nu och läser mig till hur jag ska komma i toppform. Jag hoppas att min kropp har lärt sig tills imorgon.

Ett av tipsen är att starta i lugnt tempo de första 5km. Att inte låta sig dras med i det hektiska starttempot utan att se de första 5km som uppvärmning. Sedan kan man springa om alla andra under andra halvan av loppet och springa i tävlingstempo. Lättare sagt än gjort – men jag ska försöka!