Det finns en genväg till att löpa snabbare. Eller genväg och genväg, snarare finns det tekniker som man bör utnyttja för att mer effektivt höja sin fart -istället för att ständigt mala på i samma takt som förut och hoppas på att det på sikt ska ge mer fart under fötterna. Tidningen Runners World förklarar detta på ett bra sätt, och här följer min egen sammanfattning av tidningens artikel:

Snabbast är inte alltid bäst, tröskelfart är bättre!

När du joggar snabbare än du brukar så märks detta både på flås och muskelanvändning. Springer du lagomt mycket snabbare så leder denna tempohöjning till formförbättring, men ledordet för detta är varsamhet och kontroll.

Effektiv tempoträning handlar inte om att lubba gärnet. Nej det gäller istället att hitta sin egen optimala tröskelfart. Tröskelfarten är, enkelt förklarat, den hastighet som ligger precis under den fart där du får mjölksyra i benen. Denna fart är helt individuell. Tröskelfart ger tillräckligt med fart för att tempoförmågan ska förbättras och utvecklas, men inte så hög att mjölksyran gör så att benen stumnar (du kommer att kunna jogga snabbare eftersom kroppen övar sig i, och blir bättre på, att leverera syre till kroppens celler). Att hitta denna tröskelfart är, enligt Runners World, nyckeln till att bli en snabbare och mer effektiv löpare. Det är också denna tröskelfart som jag är ute efter under mina intervallpass.

Dessa eviga intervaller

Apropå det så förmanade min tränare mig igår att intervaller på runt 7 minuter var lite väl långt. Det finns inga direkt dåliga intervaller, men han påpekade även att jag också kunde köra lite mer en-minuts-intervaller. Detta vet jag ju egentligen, men på något sätt känns intervaller på en minut jobbigare än intervaller på sju minuter. Troligtvis för att de kortare intervallerna kräver mer explosivitet och snabbare tempo, vilket återigen inte är min grej. Troligtvis är det inte min grej just för att jag inte brukar träna så. Typiskt, eller hur!