Idag var det dags. Det var första gÃ¥ngen jag provade pÃ¥ en ordentlig distans inför höstens St Erikslopp…
Grått, blåsigt och kallt
Till skillnad från de flesta andra gillar jag att springa när det är dåligt väder. Det får gärna vara kallt och regna lite lätt. Fast något som jag klarar mig utan är blåsten. Tyvärr lyssnade inte vädergudarna på denna bön idag. Det var ganska friska vindar som rådde och orken blåste ibland bort med dem.
Tramp tramp tramp
På det stora hela gick det rätt bra. För att det inte skulle kännas så oändligt långt satte jag upp små mentala delmål och tillät mig att gå på sina ställen. Det var inte flåset det var fel på idag. Det var slöheten i benen och motivationsavtrubbandet.
Jag hade faktiskt SL-kortet i fickan utifall jag fick nog, men jag är stolt över att jag aldrig ens tänkte tanken. Inte heller tackade jag ja till att bli upplockad då mamma körde om mig i betydligt högre hastighet med bilen. Nej jag tog mig ända fram för egen maskin och det är det som räknas!
