Du vet den där känslan som träning ger. När det pirrar i kroppen av både trötthet och glädje, när svettpärlorna bildar en rännil längs ryggraden. När solen skiner eller när regnet öser, när kylan biter eller när vinden viner. Alla de gånger du gett dig ut för att göra dig själv lite bättre, ditt hjärta lite starkare och huvudet lite klarare.
Jag ville att den tredje episoden av mitt filmprojekt The Freedom Series skulle symbolisera just det. Träningsglädje på ett annat sätt. Mer ös och mer av allt. Så jag bjöd in min sambo och min vän Malin att vara med. Två personer som bidrar med träningsglädje på sitt sätt. Träningsglädje är något att dela, oavsett hur snabb du är eller hur ofta du tränar.
Om du känner igen dig i känslan. Om du delar upplevelsen. Om du känner att det lika gärna hade kunnat vara du i den här filmen – varsågod, jag skulle bli så himla glad om du delade! Här är länk direkt till filmen för att sprida precis där du vill!
Vill du se de tidigare filmerna? Här är de:
> The Freedom Series Chapter I: The Relief
> The Freedom Series Chapter II: Northern Delight
Och du, berätta gärna vad du tycker om filmen – och filmerna! Vilken känsla landar hos dig? Vad är det du ser? Och inte minst, vad vill du se nästa gång?
[…] Men det absolut största jag gjorde var kanske det här. […]
Helene: ja denna är mer pang-på och fullt ös! ville ha lite mer svett! 🙂
Nellie: ah, jag förstår hur du tänker!
Jag tänker mig att man ser var och en anlända till samlingspunkten i sin gren. Där high fivear de varandra och ”berättar” för varandra om sitt grymma pass och delar med sig av sin upplevelse (har dock inte den blekast aning hur man ska få fram på film). Först i slutscenen på stranden fattade jag att de olika personerna ”hörde ihop”. Som sagt, petitesser i sammanhanget, filmen är verkligen inspirerande.
Otroligt bra film även om de två första tilltalar mig lite mer. Jag upplever de som lite mer personliga och lite mer berättande.
Katten: tack! jag ville ha en tuffare film med mer ös och svett så det var medvetet. men ville fortfarande ha träningsglädje. ser fram emot dalafilm!!!!
Otroligt snyggt gjort, jag äääälskar drönarperspektiven – kanske för att de är så nya fortfarande?
Filmen känns tuffare än de föregående, kanske pga musiken, men det ger ändå en härlig träningsglädjekänsla!
Jag blir inspirerad att filma i skogen i Dalarna nästa vecka 🙂
Erika: taaack! vyerna ovanifrån är filmad med drönare. det gjorde att vi var tvungna att planera var vi skulle filma rätt noggrant eftersom man inte får filma överallt. filmen är gjord med tre olika kameror: drönaren, en 5d och en gopro.
Frida: tack tack vad glad jag blir!
Anna: ja den effekten tycker jag blev grymt häftig. och att det bara är vinden som hörs!!
[…] jag gjort sedan sist, förutom att publicera en film? Det är en hel massa! Besiktigat min bil svintidigt en morgon, till exempel – och stressats […]
WOW! Imponerande hur ni verkligen lyckas förmedla den känslan som du beskriver. Så. himla. bra.
Sjukt proffsigt och jättesnyggt! HUR går det till när ni filmar från flygperspektiv egentligen? Sjukt nyfiken 😀
Fantastiskt! Jag gillar känslan av att vara inneslutas av träningen ( exempelvis när musiken lite stannar av när Malin cyklar) att det är jag mot världen i min träningsbubbla. Men också gemenskapen på slutet, en high five och sen pusta ut lite. Rackars snyggt!
Mari: ja, kanske blir så när det ska vara mer ösigt. 🙂 kul att du (NI) gillar i alla fall!! 🙂
Elna: tack tack Elna!
Love it! Så rackarns snyggt!
Jag är lite inne på Jeannas där, lite mer reklamkänsla över denna tredje och mer känsla som är er i de andra två. Men, oavsett vad! HUR grymt gjort som helst. Hade filmvisning hemma här igår och de jag visade blev imponerade! Coolt. Heja er.
Nellie: åh, berätta – hur hade du helst velat se slutet?
Lisa: tack!! precis det vi ville förmedla!
Cecilia: ja, det är något med strand och hav liksom!! och ja – håller helt med dig om lyckoruset!!!
Ren träningsglädje….jag kan själv känna hur det känns att var springa där på stranden med ett leende på läpparna!! Jag brukar kalla min träning ”att få ett lyckorus”
Jag kan bara säga: Vilka häftiga perpektiv och vilken känsla den sista filmen förmedlar! Att vara ett med naturen . Proffsigt!
Alltså vyerna ovanifrån är sjukt snygga och som vanligt är det ett grymt tema på filmen! Jag hade velat se mer intergration mellan de olika personerna, eller se de olika personerna mer om vartannat (för att förstå att dessa människor tränar olika saker paralellt, vid samma tillfälle). Precis som med första filmen har jag svårt med slutet. Det känns stängt/klart på något sätt och därför kommer känslan efter träning inte riktigt fram. Förlåt, nu är jag petig, men hur var det nu, feedback är en gåva. 🙂 KRAM
Jeanna: konstruktivt är bra – förväntar mig inget annat från dig!! 🙂
Ps, det är framför allt så sjukt bra så klart! Ribban ligger oerhört högt, precis som med allt du gör. Ni är überkoola allihop.
Alltid spännande att se vad ni gör! De tidigare två hade en väldigt tilldragande magi tyckte jag. Den här uppfattade jag mer som tidstypisk reklamfilmskänsla. Och det har ju redan gjorts av andra. De två tidigare hade något helt speciellt som gick förbi snygga åkningar och effekter och som kändes unikt för er.
Malin: åh, kul att just den är favoriten!! tycker den visar härlig balans – man vill ju ha ALLT i livet!! sov så gott i tältet!!
Liggades i ett tält, vid havet, på ett stormigt Gotland finns det risk att jag kommer känna annorlunda när jag faktiskt hör ljudet ordentligt men min favoritfilm är nummer 2. Hela lugnet, vara i nuet och njuta och sen förlänga njutandet även hemma. Det är ren och skär njutning – och det är så jag vill att min träning ska vara. Alla tre filmer är härliga att se! Jag blir alldeles glad (och träningssugen!).
Hanna: åh, vilken himla bra beskrivning!! den ska jag ta med mig!
Vilken bra film. Jag tänker att träningsglädje handlar om att inte ge sig och känslan det ger efter passet. Den där känslan av glädje när man gett lite mer än vad man tror att man egentligen klarar av.