Det sitter en ny löparsko på min fot – och så kommer den nog att göra hela säsongen när jag ska springa asfalt. Adidas Ultra Boost är den senaste nyheten från Adidas och det ska bli kul att läsa fler recensioner om den när de dyker upp. Framförallt är jag nyfiken på hur dämpningen upplevs. Jag läser att det är en ”cushioning” sko – men i senaste skotestet från Runner’s World är den inte placerad i det mest ”dämpade” facket. Min egen snabba analys är att Adidas Ultra Boost är en dämpad sko som känns lätt på foten; bästa möjliga kombination om du frågar mig.
Jag ska erkänna på en gång att jag är redan ett ordentligt inbitet fan av Adidas på skofronten. Mina fötter och min löparkropp trivs oändligt bra i Adidas Adios Boost till exempel. Tung i kroppen springer jag lätt på foten och vill ha bra känsla i skon när jag springer.
Under årens lopp har jag gjort en klassisk löparskoresa. Jag minns att jag sprang rätt mycket i Saucony Triumph när jag började förstå vad som egentligen var skillnaden mellan olika typer av skor. Jag supinerade och därmed försvann en rätt stor del av skourvalet eftersom så himla många skor med mycket dämpning är gjorda för de som pronerar.
Snart nog gick förändrades det snabbt hur skor såg ut rent estetiskt: Nike lanserade sin Freesko och jag blev dökär i färgfesten. Att ta steget från att springa i superdämpade Triumph till en tunn Freesko kan tyckas som ett rejält hopp men det där skedde progressivt över tid och det jag främst minns är när för ovanlighetens skull letade fram mina gamla Triumph igen och förvånades över att de kändes stumma trots sin dämpning. Någonstans i hela den resan hade mitt löpsteg förändrats och jag hade börjat landa mycket längre fram på foten och det var inte mina Triumph gjorda för.
Sedan dess har jag sprungit en hel del i Nike Free och trivts hur bra som helst men vi gjorde slut när de uppdaterade sina modeller eftersom de började klämma på helt fel ställen. Jag sprang ett och annat pass i Fivefingers och så men saknade den rätta känslan. Jag har sprungit i Merrell och trivdes bra i dem just tack vare känslan. Jag har också sprungit i Inov-8 X-talon eller Icebugs, främst i terräng eller på snö. Återigen, jag älskar den där rätta känslan som jag hela tiden refererar till.
Den optimala skon på min löparfot är den som inte märks. Jag vill ha en slimmad sko som inte har för mycket tyg och vaddering ovanpå och som inte är för hård i hälkappan. Jag vill känna marken under mina fötter när jag springer. Jag vill nästan kunna spreta med tårna och jag vill inte att fötterna ska kännas för instängda. Jag vill inte ha en svampig känsla från sulan men inte heller hård och stum. Återigen; det ska inte kännas att jag har skor på fötterna.
Min allra största skokärlek för några år sedan var Adidas Marathon 10. En himla fin sko som var allt det där ovan. Relativt billig var den också – men svår att hitta i Sverige så jag köpte dem i USA för ungefär 60 dollar.
Sedan kom Adidas Adizero Adios Boost och jag minns hur jag sprang första passet i dem på Österlen. Det var en sko som hade många likheter med Marathon 10, men den var ny och fräsch och hade mer inslag av racekänsla. Och vem vill inte ha ett varmblod under fötterna!
Mina Adios Boost har tagit med mig på många löppass över flera mil och det var ovant att börja springa i Adidas Energy Boost när de släpptes förra året. Den kändes så… stor! Ändå är det Energy Boost som följt med mestadels i höst och vår och den känns som en behaglig och trygg standardsko som alltid finns där i vått och torrt. Även om det inte var kärlek vid första ögonkastet så har vi en fin connection nu.
Imorse sprang jag mitt första pass med skonyheten Adidas Ultra Boost. Det var som att dra på sig en mockasin. Plösen sitter liksom fast i ovandelen som är gjort i primeknit. Det ger en skön och tight känsla utan att klämma obehagligt någonstans. Framförallt, och superviktigt för mina hälar, så är det bakre partiet som går över hälsenan helt mjukt! Istället finns det hårdare delar på sidan av hälen som ger stabilitet och support, men de märks inte.
Att springa i Adidas Ultra Boost är en skön upplevelse och mest lik den känsla jag får från Energy Boost. Dessutom är det en stilig sko och ja – det är viktigt hur en sko ser ut! Efter flera säsonger med skor i galna och poppiga färger vill jag ha snyggt, stramt och stilrent. Adidas Ultra Boost kammar hem full pott i snygghet – och allra snyggast är den på foten.
Har du testat Altra? De är perfekta för tåspretande! Jag springer i deras trailmodell Lone Peak och promenerar i asfaltsskon Torin – min sköra rygg behöver Hoka på asfalten – och jag älskar dem. De har extra stor fotformad tåbox (alltså inte spetsig) och så är de zero drop utan att vara en supertunn barfotasko. Det bästa av två världar helt enkelt.
Åh, adidas marathon… Mina all time high skor. Har inte provat någon boost alls trots att jag har tänkt att jag ska. Har o-boostade adizero just nu, men de börjar bli rejält gamla.
Stod och höll i ett par Asics DS trainers häromdagen och tänkte att jag kanske skulle prova att återuppleva den skon – som också varit en favorit för länge sedan. Tur att jag inte köpte för jag är mer sugen på att testa boost.
Är det alltså samma typ av design som Nikes Flyknit modeller? Har Nike Free Flyknit och gillar dem skarpt, men han inte sprungit särskilt mycket i dem då jag har dem som inneskor än så länge. Gillar också Adidas Boston Boost, så det här kanske kunde vara en kombo? 🙂
Sitter här och NJUTER av ditt inlägg. Jäklar vad jag älskar sko-snack och att få veta sådana här detaljerade tankar, ååh.
Jag håller med dig väldigt mycket också, särskilt det där med känslan som man letar efter. Det ska liksom kännas rätt och lätt när det ska springas. Jag har också blivit otroligt kär i Adidas Boost-skor, men jag minns att när jag såg den där frigolitsulan första gången så tyckte jag den var helt otroligt jätteful. Tänk vad man kan ändras! Nu tycker jag det är bland den snyggaste skomodellen av alla.
Det är så himla spännande, det där med skor! Jag är i begrepp att köpa ett par nya och är så sugen på en lättare sko. Har egentligen inte provat någon sån men känner, så som du också skriver, att jag vill känna marken under fötterna. För dämpade skor gör att jag får lite pjäxkänsla. Tänker också att det skulle vara bra för mitt löpsteg? Med en jättedämpad sko blir det lätt så att en sätter ned foten lite hur som helst. Säj att jag springer i en vanlig sko, eller barfota, då är det ju inte som att jag skulle få för mej att dundra ned på hälen.
Sen blir jag lite trotsig av att vissa hävdar att jag som inte är fjäderlätt ska ha massor med dämpning. Jag tror faktiskt inte riktigt att det är det det hänger på.